Bredda Gubbar!!!!
Så vrålade en ledare till sitt mixade knattelag under en knattecup vi deltog i. Det var säkerligen fler än vi som höjde en aning på ögonbrynen över denna kommentar… Lyckligtvis hör denna ledartyp till ovanligheterna inom svensk barn- och ungdomsfotboll. MEN efter många år som tränare för barn- och ungdomslag upphör vi tyvärr inte att förundras över hur mycket tränarna detaljstyr sina spelare på matcher.

Att det toppas lag och att alla inte får spela lika mycket förekommer tyvärr också ganska ofta. Mot denna bakgrund är det kanske inte så konstigt att många barn slutar spela fotboll redan i unga år. De flesta lag i Skåne tar klivet upp i 11-mannafotboll redan i 13-årsåldern. Spelarna släpps ut på 11-mannaplaner med löpytor och avstånd som egentligen inte är anpassade efter ett barns fysiska förmåga. Många föreningarna verkar fokusera mer på resultat än tidigare. Man skickar iväg sina bästa spelare på talangutveckling och stoltserar gärna med sina framgångar.

Vi tror att man ska göra precis tvärtom… I denna känsliga ålder (många tjejer går in i pubertet redan innan 12) vill vi satsa på lekfullhet, glädje och kompisskap. Detta kombinerat med en teknisk och kreativ fotboll! Vi vill genom vår 3-mannacup erbjuda ett lekfullt alternativ till de cuper som finns lokalt idag. Vi vill att barnen ska få prova på att spela på sina egna villkor utan att tränare och ledare styr varje moment på planen. Matcherna spelas på små planer med en sarg av halmbalar. Området kring planen är vuxenfri zon. Här får bara spelare vara (samt domare och funktionärer förstås). Vi tror att både spelare och meföljande tränare kan uppleva sammanhanget som både lärorikt och stimulerande. Har barnen roligt när de tränar och spelar match behåller vi dem i idrottsrörelsen. Vi ger dem en möjlighet att utvecklas som fotbollsspelare och stanna kvar i föreningslivet. Detta gynnar inte bara tjejerna och killarna utan förmodligen även fotbollens framtid.

En enda cup kan inte förändra synen på barn- och ungdomsfotboll. Vi kan inte flytta berg. Men kanske sår vi ett frö för framtiden…?